Sune har blivit som en ny katt. En liten mysgubbe har dykt upp efter att Bertil togs bort. Förmodligen var han nedtryckt av den dominante brodern Bertil. Nu får man klappa honom närsomhelst, han bufflar med pannan och man kan till och med nospussas, allt detta medans motorn går på högvarv. Han har även börjat vara med nere vid TV:n på kvällarna – riktigt trevligt!

Den enda nackdelen med den nye Sune är hans vrålande. Antingen är han döv eller också är det något med öronen, vi har sett hur han “håller på” med öronen sina. Vrålandet kan innebära olika saker: mat, gå ut eller gosa alternativt en kombination av de tre. Oftast mitt i natten och då runt 0300-0400. Sune vrålar, husse stapplar upp, klappar lite, motorn brummar, husse går och lägger sig igen. Vrååål! Jaha, skulle du gå ut en stund också? OK, upp igen. Sune är den enda katten som inte lärt sig luckan så  han skall gå ut och in via dörren. Efter cirka fem minuter skall vi in igen, givetvis vilt vrålandes, sedan äta lite för att sen somna igen.