Idag satt jag på sängkanten och klappade Mumrik som låg i fönstret. Baltsar kommer in i sovrummet och jag ser att han är jättekelig. Han hoppar upp jämte mig i sängen och jag provar att klappa honom (har ju bara gått när han är på golvet). Oj vad det gick bra 🙂 Han började spinna och var hur gosig som helst.
Senare på eftermiddagen så låg han i sängen och jag la mig lite försiktigt en bit ifrån honom och fick klappa honom i sängen igen 🙂 Han är en riktig myskisse och släpper han alla spärrar så blir han hur gosig som helst.
Allt är bra med hela gänget. Sune och Bertil har verkligen börjat slappna av. Speciellt Bertil, han kommer nu när vi “smackar” för att påtala att det är godismat, han kommer inte ända fram till matbackarna men ganska nära. Ställer man bort en matback en liten bit så är han där. Både Sune och Bertil leker stundtals. I går såg vi Bertil jaga Mimenas svans, kommandoran blev inte imponerad av det. Astrid, det lilla charmtrollet, kommer uppstudsandes i sängen, inklusive plingbollen givetvis, runt 0500 i princip varje morgon. Spinner och busar samtidigt. Ibland är det så att bollen bara skall vara med. Hon kommer upp, släpper bollen och lägger sig sedan på husse och sover där. Baltsar får matte klappa varje dag, han håller på att slå knut på sig själv, spinner till och med stundtals. Husse är fortfarande lite farlig men jag får klappa honom ibland. Melker har sina dagar, ibland ligger han gömd hela dagen för att komma fram på kvällen, ibland är han framme hela dagen. Man ser i ögonen på honom vilket stadium han är i. Husse får klappa honom ibland men bara lite.
Mumrik och Mimena har båda två blivit såna riktiga gosebjörnar. Vet inte om det är att vi är en fristad för dem, gosar man med husse/matte så kommer inte “de små” och stör utan det är ren kvalitetstid som gäller – mysigt är det i vilket fall.
Nu när altandörren alltid är öppen då vi är hemma så är det trivsel därute. Alla sju hagakatterna är där samtidigt utan bråk. Fångade tre av dem på bild.
Klockan är straxt efter 0400. Vaknar av ljudet av plingbollen, noterar att det låter väldigt nära. Mycket riktigt – Astrid studsade omkring i sängen med sin plingboll – och hon var så lycklig 🙂
Idag är Astrid överlycklig, hennes länge försvunna svarta plingboll är åter upphittad. Nu springer hon omkring med den i mungipan. Man skall kasta bollen och hon skall apportera, hon kastar upp den själv i luften och studsar glatt efter – humor!
Sune, den skyggaste av de skygga, blir mer och mer modig. Nu när det börjar bli varmt och vi kan ha altandörren öppen så tassar han ut där och sitter och njuter i vårsolen. Klappa honom får vi numera göra varje dag.
Idag har han tagit ännu ett steg i sin (vår) strävan att bli en tamkatt. Sova i husse och mattes sängar!
Vi har nu fått börja klappa Sune vilket känns helt otroligt. Att en sådan skygg katt som bott ute i princip hela sitt liv kan ge oss det förtroendet känns verkligen härligt.
