Nova, det lilla charmtrollet, har fått flytta tillbaka till sitt ursprungliga hem. Hon blev mobbad av de andra i gänget och var ständigt på sin vakt. Detta resulterade i att behoven uträttades på platser som inte är avsedda för detta, exempelvis soffa och mattor.
Vi vet att hon har fått det bra i sitt nygamla hem men vi kommer för alltid att sakna “Novagrisen”
Sune har blivit som en ny katt. En liten mysgubbe har dykt upp efter att Bertil togs bort. Förmodligen var han nedtryckt av den dominante brodern Bertil. Nu får man klappa honom närsomhelst, han bufflar med pannan och man kan till och med nospussas, allt detta medans motorn går på högvarv. Han har även börjat vara med nere vid TV:n på kvällarna – riktigt trevligt!
Den enda nackdelen med den nye Sune är hans vrålande. Antingen är han döv eller också är det något med öronen, vi har sett hur han “håller på” med öronen sina. Vrålandet kan innebära olika saker: mat, gå ut eller gosa alternativt en kombination av de tre. Oftast mitt i natten och då runt 0300-0400. Sune vrålar, husse stapplar upp, klappar lite, motorn brummar, husse går och lägger sig igen. Vrååål! Jaha, skulle du gå ut en stund också? OK, upp igen. Sune är den enda katten som inte lärt sig luckan så han skall gå ut och in via dörren. Efter cirka fem minuter skall vi in igen, givetvis vilt vrålandes, sedan äta lite för att sen somna igen.
Idag har Bertil fått somna in. Han hade fått hudförändringar som blev värre, tappat i vikt och fått dassig päls samt att hans bröst/buk var hård men han ömmade inte. Var vid veterinären idag och beslut togs att han fick somna in. Kommer sakna honom otroligt mycket.
Han blev en riktig mysfarbror som var gosig och spann ibland när man klappade honom. Sedan i somras har jag fått bära honom, vilket gjorde att det idag var lätt att få in honom i en bur.
I somras så njöt Bertil av att vara ute i deras stora kattgård och han och Sune låg gärna mitt i solen
Är glad att vi tog hem dem och de fick leva sina sista år i ett eget hem. Att de skulle bli sådana mysgubbar trodde vi aldrig eller att vi skulle få ha dem så länge.
Nu får vi se hur Sune kommer reagera när Bertil inte finns mer. På nätterna sov de oftast ihop i soffan och att de hade ett starkt band har inte gått att ta fel på. Sune är ännu pigg men lite stapplig, fin i hullet och pälsen. Det enda är att han hör dåligt.
Det var nu ett tag sedan det skrevs något så här kommer en liten uppdatering om pälsbollarna. Alla mår bra och är välmående. Efter många försök med kattluckan så har nu även Melker lärt sig hur man öppnar, han såg mycket stolt ut när han kom på tekniken. Sune och Bertil har dock inte lärt sig själva öppnandet ännu men nu när det är varmt så är luckan uppspärrad så alla kan gå ut och in i kattgården som de behagar. Vi får numera klappa samtliga katter dagligen vilket är ett stort framsteg med tanke på hur skygga vissa av dem var när de kom till oss. Melker, till exempel, har blivit ett litet mystroll och ligger bara och njuter när man klappar honom. Detta får man dock bara göra när han ligger i någon av korgarna i klättertornen men det är dock ett stort steg framåt.
Lördagen 20/10 2018 var det äntligen dags att släppa ut pälsbollarna i den stora kattgården som varit under byggnation under en längre tid, bra jobb skall ju räcka länge som bekant. Full glädje hos huvuddelen av gänget förutom Melker som var mycket avvaktande. Han tog sig ut först när det hade börjat mörkna. Alla var ystra och sprang omkring som tokar, till och med gammelgubbarna Sune och Bertil var det fart på. Baltsar började givetvis genast kontrollera om han kan ta sig ut någonstans men än så länge har han inte hittat någon miss i konstruktionen.
Då var det helt plötslig 8 katter i Hagagänget. Nova, cirka 12 år, har fått flytta hem till oss. Allt har gått bra. Givetvis fräste Mimena som den lilla orm hon blir när inte verkligheten stämmer överens med hennes världsbild. Nova sover på oss i sängen så hon är inte speciellt blyg av sig.
Vi har nu äntligen byggt en rastgård åt pälsbollarna. Mycket uppskattat. Den är provisorisk då det skall byggas en rejäl inom en väldigt snar framtid.
Stor humor när man kommer hem nu. I princip samtliga sitter i köket, väntandes på att altandörren skall öppnas så de får komma ut.
Fredagen 2/3 bjöd Mumrik & Mimena på kalas med anledning av att de båda pälsbollarna fyllde 8 år. Tonfisk stod på menyn och alla, utom Melker som är lite blyg, samlades för att smaska i sig av det goda.
Med början längst upp till vänster så har vi Sune, Bertil, Astrid, Mimena, Baltsar och Mumrik. Melker ville inte vara med på bild.
Sune, den skyggaste av de skygga, har börjat äta havregrynsgröt. Husse provade att ställa ned tallriken med det sista i en morgon för att se. Mycket riktigt – han tassade fram och diskade tallriken. Nu är det han och Astrid som är grötätare.
Melker har börjat hoppa upp i soffan och lägga sig när vi sitter där och ser på TV – kan ju ha att göra med att Mumrik ligger där redan men det är ändå stort att han vågar. Ligger dock inte kvar någon längre stund innan han hoppar ned på golvet igen.
