Äldre anekdoter från Mumriks barndom

Man undrar lite vad det är som kommit hem – han kvittrar ju som en fågel! Trots sin späda ålder har han redan fått sin krage och kommer nog att bli en riktig gosebjörn.

Trappor! Finns det något roligare än att fara som en skottspole upp och ned för trapporna? Helst jagandes sin syster också. Stundtals undrar man om de verkligen tar alla steg eller om det ramlas nerför delar av trappan.

Han är annars en mer eftertänksam ung herre jämfört med syster Mimena, han är dock inte sen att följa efter den svårt nyfikna lilla uppviglerskan!

Under gårdagskvällen, den första i nya hemmet, kom han upp till matte och flyttade sig stegvis närmare för att till slut ligga mot henne med startad motor.

Kanske läge att byta namn på honom – Blommarodören passar nog bättre. Han har en kuslig förmåga att bita sönder blommorna i köksfönstret, eller så äter han upp dem. Skall också gärna vara på bordet, vi knuffar upp honom i fönstret – han kommer ner på bordet direkt eller så äter han blomma. Då knuffar vi bort honom från blomman och han går ut på bordet igen! Kan inte låta bli att skratta åt honom. Vi måste dock lära dem några gränser innan de tar över helt.
Han är en riktig brumbjörn! Har blivit stor på bara en vecka. Kommer gärna upp i soffan och brummar igång sin motor.

Matte hade precis gjort sig en kopp te och lagt tepåsen i slasken. Mumrik är på flugjakt, djupt koncentrerad på uppgiften. Efter en stund ses han ätandes på något mörkt nere på golvet. Duktig katt tänker matte men inser genast att det där är ingen fluga, det är en tepåse vilket tydligen gick att äta det med.

Mumrik har anammat den romerska seden att ligga till bords, i alla fall när det skall drickas vatten. Först så känner vi efter med tassen att där finns vatten, därefter börjar vi dricka för att sedan lägga sig ned och fortsätta dricka, givetvis med resultatet att man är blöt, men lycklig, i hela ansiktet.

Idag, 21/7 har herrn varit i skorstensstocken. I tvättstugan finns en ventilationsingång som är stor nog för en katt, sitter förvisso högt upp under taket men det var inget problem – husse hade ju byggt bänkar och hyllor som kunde användas. När husse kom in i tvättstugan såg han bara en katt försvinna in i väggen! Såg framför mig hur Mumrik var någonstans i väggen och vi skulle vara tvungna att hugga upp den för att komma åt honom. Jag hämtar matte och när vi kommer ner igen så är han ute! Puh! Hålet är nu igensatt med ett galler i koppar!

Var tvungen att byta “namn” på honom igen. Märkligt det där med skor, man skall stoppa ned hela huvudet i dem och dra i sig ångorna som finns där, speciellt om det kommer gäster.

Vatten är en annan intressant sak. Så fort vi sätter på en vattenkran så är han där, tätt följd av Mimena. Spelar ingen roll att man blir blöt – man är ju lycklig ändå!

Trots att han är “döpt” till Mumrik så har han många namn beroende på vad han har för sig. Avfallskvarnen är ett av dem, på grund av att man kan inte lämna någonting i slasken och sedan vända ryggen till. Då är han, men i sanningens namn även Mimena, där direkt och skall äta upp det – oavsett vad det är.

Gosebjörnen – det är mest nattetid, någonstans mellan 03:00 till 05:00. Då hör man hans typiska läte och därefter är han uppe i sängen med motorn i full gång. Sedan skall man då sova på husse men innan man kommer till ro så måste det snurras och bytas plats X antal gånger, brorsan Mulle är visst likadan när det gäller det enligt hans husse

Filosofen kallar vi honom ibland också – det är mest när Mimena har tokrace som han bara kan ligga och titta på en lång stund innan han själv tar del av buset. Han ser då fundersam ut och undrar vad som pågår.

Han kallas även El Klumpo Grande – detta i positiv bemärkelse, han väger ju 3,6 kg just nu och är inte alltid lika graciös som syster Mimena.

En annan sak som de båda är tokiga i är reflexer och skuggor, han mest dock. Husse märkte det en morgon när det skulle bäddas. Vid “avborstandet” av lakanen reflekterades solen i klockan och skickade reflexer på garderoberna. Husse undrade först varför tokfrans, ja – ännu ett namn, hoppade och skuttade mot garderoben men insåg snart varför och tog av sig klockan.

Unge herrn är nu kastrerad. Det hade gått jättebra hos veterinären och det gick även bra här hemma, lite loj de första dagarna men vem skulle inte vara det?

Mumrik är en mycket bestämd ung herre, faktiskt värre än vad Sture var – och han var bestämd! Allt skall ske på hans villkor. Vill han gosa klockan 03:00 så gör han det. Han tycker inte om att vara i famnen om inte han har bett om det så att säga, däremot har han blivit otroligt social och lekfull efter kastreringen. Nu är det han som uppviglar till bus och race. Kan väl villigt säga att det märks när de båda “4-kilosklumparna” jagar varandra, de är inte direkt diskreta!

Krumrik heter han ibland. Det är när han kommer och vill ha kärlek. Då är hela han krökt och svansen, som är som en plym, viftar omkring, han är helt till sig! Så tar man upp honom och vips skall vi ned på golvet igen, uppenbarligen var det inte det han ville då!