För första gången har de varit ensamma utan oss under tre dagar, grannarna har passat dem under tiden. De hade inte synts till så mycket men när vi kom hem så visade de sig ganska omgående vilket känns mycket bra. Det är fortfarande otäckt att bli klappad, det går ibland men i huvudsak så går de undan. Inte så att de springer iväg, det är mer en förflyttning på 20-30 centimeter så det får anses som ännu ett gott tecken. De skall vara med där vi är. De har även lärt sig att när någon av oss står och förbereder mat så sitter de vackert och tittar – det kan ju vara till oss tänker det.