Mumrik, vår norska hane, är Melkers stora idol. Mumrik höll på med vad vi kallade “persiennsången” förut vilket går ut på att man hoppar upp i sovrumsfönstret och spelar på persiennen samtidigt som man låter. Detta i syfte att få upp någon som kan öppna altandörren så man kan få komma ut. Förmodligen är det något som Mumrik har “berättat” för de små för nu i morse vid 0500 vaknade jag av att det rörde sig i persiennen, jag tittar upp och ser Melker, smidig som en ångvält, ta sig fram mellan blommor och persienn. När det var dags att vända för att gå åt andra hållet passar vi på att skicka lampan i golvet. Nu är klockan 0520 och de är ute på altanen, ett ställe som de stortrivs på, så det funkade även för honom . Pojkarna har växt en hel del sedan senaste uppdateringen. De är fortfarande skygga på sitt sätt men båda har blivit klappade. Baltsar som är mest skygg skall vara med överallt men han håller sig på säkert “klappavstånd” så han inte blir klappad av misstag. Melker har vi klappat ett par gånger, oftast när han stryker sig mot Mumrik. Då passar vi på att som av en händelse råka klappa honom också vilket går bra ända tills han upptäcker vad som pågår. Inte så att han då springer iväg utan han skuttar iväg en halvmeter och tittar på oss, undrandes vad det var som hände.
På nätterna kan man vakna av att de är i sängen, de brukar kliva omkring på oss. Då är det bara att ligga stilla för om man rör på sig blir det otäckt så då springer de iväg igen.
Fantastiskt att se vad de tar efter och lär sig av “de stora”. Sova på trösklar är en sak, sova med tassarna rakt fram som en sfinx är en annan. De har även lärt sig när det är dags för annan mat än ordinarie. Denna läggs upp i ett par speciella glasskålar som ger ifrån sig ett karaktäristiskt ljud varpå samtliga fyra kommer springandes – härligt att se. När det sedan ställs ned fyra skålar på golvet så kan det ju vara godare i grannens skål så det är ett konstant bytandes av matskål innan allt är uppätet.
Kycklingfilé, fläskfilé och oxfilé tycker de små gossarna om – raskatterna nöjer sig med att äta den sedvanliga maten

Vi har nu beslutat oss för att de båda gossarna skall få ett permanent hem här hos oss. Vi kan inte skiljas från dem och vi vill inte skilja dem från varandra. De fyras gäng skall få vara intakt.