Nu var det länge sedan det skrevs något om pälsbollarna så nu är det dags. Mumrik och Mimena är nu inne på sitt 7:e år som hagakatter. De blir mer och mer keliga för varje dag. Mumrik brukar få följa med husse ut i garaget och han slår nästan knut på sig själv där han trippar omkring och låter så som bara Mumrik kan göra.  Mimena är pratig. Svarar på tilltal med små ljud, skall ha uppmärksamhet. Att stänga toalettdörren är helt bannlyst. Hon skall in, sitta i knät en stund och sedan till handfatet för att dricka vatten. Vatten kan man dessutom bara dricka från högersidan har jag noterat, hon måste vända sig om först annars blir det fel.
Baltsar och Melker har nu varit hagakatter i 3 år – tiden går fort. Baltsar får matte klappa i princip varje dag medans Melker har sina dagar. Oftast är det bra dagar och då får husse klappa honom väldigt försiktigt. När husse har siesta med filt så kommer han och lägger sig bredvid och ibland på filten men det är bara om Mumrik redan ligger där.
Sune och Bertil blev hagakatter i oktober 2014 så det är snart 2,5 år sedan. Bertil får vi  mysa med, buffla panna, sniffa päls och pussa på honom. Sune – den skyggaste av de skygga – får husse nu buffla panna, sniffa päls och pussa på, inte alltid men oftast. Sune brukar ligga på en köksstol under bordet och han bryr sig inte över verksamheten i  köket. Stora framsteg alltså med våra “skyggisar”.
Astrid, det lilla charmtrollet, har varit hagakatt i drygt ett år. Hon är numera inte så liten utan har lagt på sig rejält vilket är märkligt med tanke på hur mycket hon springer. Ett mystroll är hon i vilket fall. Skall gärna ligga på husses axlar när jag sitter vid datorn.