Han fick somna in i husses famn hemma då vi valde att veterinären kom hem till oss så han slapp bli uppstressad i en bur.
Vi är glada och tacksamma över att ha fått vara med om hans utveckling under de 6 åren han hade sitt hem hos oss.
När han kom i oktober 2014 så var det ett fräsmonster som hette duga och vi fick knappt titta på honom.
Sakta men säkert kom han fram och fräste mindre och mindre och vi fick börja röra honom och slutligen klappa honom.
Största förvandlingen skedde från november 2019 när Bertil (Biffen) fick somna in. Sune blomstrade och blev en kelgris som började spinna mer och mer.
Vi fick ha honom i famnen och han talade tydligt om när han ville ha gos. De sista kvällarna så kom han upp och la sig i mitt knä och spann. Han hade tidigare bara legat bredvid i soffan.
Tror han kände på sig att något var på gång.
En liten tröst är att han och Bertil fick ett eget hem på äldre dar och att de utvecklades och blev keliga båda två och fick uppleva den kärleken.
Plötsligt händer det – Sune, vår absolut skyggaste katt, slickade i sig grädde från mitt finger 🙂 Tänk att gammelfarbrorn på ca 12 år tyckte det var lite gott. Vi vet ju inte ifall han fått smaka på grädde tidigare när han bodde ute. Vi har försökt ge honom och Bertil men Sune har inte velat ha innan men idag vågade han sig fram. Bertil slickar i sig men han får vi ju även klappa och borsta varje dag. Fantastiskt att man kan få göra det med en kisse som bott ute i 9 av sina ca 12 år (vi vet ju inte exakt hur gamla de är).
Under 2 dagar i rad har husse och Bertil hälsat genom att mötas nos-mot-nos. Inga protester alls från hans sida. Efter den lilla hälsningen blev det att klappa huvudet som han lade på sned och “bufflade” lite.
Även Sune har börjat hälsa lite grand, då är det att sniffa på framsträck finger. Jag får stundtals även röra vid honom och han ser inte allt för skrämd ut.
Om man till äventyrs skulle tvivla på att Sune är beroende av Bertil så kan man bara se på bilden nedan. Sune kan inte vara utan Bertil! Så fort han skall gå någonstans så ropar han efter Bertil och han ger sig inte förrens Bertil behagar komma. Då tystnar hans skrik och det är mer allmänt prat dem emellan 🙂
Satte mig bredvid Bertil i soffan och klappade honom i säkert 10 minuter – vad han njöt! Känns otroligt häftigt att ha vunnit hans förtroende. Sune är på god väg han också.
Sune och Bertil ligger gärna i soffan i vardagsrummet men när vi ska sätta oss och se på tv så har de tidigare hoppat ner och gått och lagt sig under soffan. Ikväll så låg de kvar och gjorde inte en ansats till att gå iväg utan tittade lite på mig när jag satte mig i andra hörnet av soffan. De beslutade sig för att det är nog inte farligt utan la sig tillrätta igen i soffan 🙂 Där låg de medan matte såg på tv. Bertil gick dock ner när ytterdörren öppnades men Sune, den som är skyggast, låg kvar. Ett stort steg för dessa farbröder.
Bertil får vi nu mysa med varje dag och man verkligen ser hur han njuter av att bli klappad och då gärna under hakan. Sune är lite mer försiktig när det gäller närkontakt. Matte har hittills inte fått försöka närma sig utan då har han ryggat bakåt och fräst. Nu har han nosat lite finger och ser lite nyfiket på handen när jag försiktigt närmar mig honom. Det är dock på avstånd så att Sune själv ska närma sig så att det blir på hans villkor. Är så skönt att inte se någon rädsla i ögonen längre utan mer nyfikenhet.
De har varit hos oss i snart ett år och jag hade inga förhoppningar om att få kunna klappa dessa herrar utan de skulle bara få bo sina sista år inomhus. Att se dessa små, små steg som de tar är jättehärligt att se.
I morse när jag kom ned till gästrummet i källaren så låg både Bertil och Sune i soffan. Båda låg i respektive hörn som de låg i initialt i oktober då de kom hit men denna gång på istället för under filten. Hälsade på dem och möttes av blinkningar. Tömde lådan i hallen och gick in för att tömma den i gästrummet. Bertil sitter innanför dörren, han springer dock inte iväg utan går och sätter sig under sekretären. Jag sätter mig på golvet, pratar lite med dem och sträcker fram fingret mot Bertil och möts av nosningar – trevligt!
Både Sune och Bertil är mer och mer framme även när vi är hemma vilket känns som ett stort steg framåt. Sune ligger oftast i soffan uppe i vardagsrummet och Bertil brukar ligga på golvet och sola sig. Ingen av dem springer iväg när man kommer in i rummet utan noterar mest att det kom någon och fortsätter därefter med vad de höll på med. Man får dock inte komma allt för nära för då går de in under soffan, givetvis under protest.
Man ser riktigt hur han njuter och han gjorde även ansatser att rulla runt på rygg för att visa mage 🙂
Straxt efter att dessa bilder togs var både Sune och Bertil på tur i huset, vilt sjungandes i sedvanlig ordning. Sune ställde sig och tittade på mig medans han sjöng.
