Sune har blivit som en ny katt. En liten mysgubbe har dykt upp efter att Bertil togs bort. Förmodligen var han nedtryckt av den dominante brodern Bertil. Nu får man klappa honom närsomhelst, han bufflar med pannan och man kan till och med nospussas, allt detta medans motorn går på högvarv. Han har även börjat vara med nere vid TV:n på kvällarna – riktigt trevligt!
Den enda nackdelen med den nye Sune är hans vrålande. Antingen är han döv eller också är det något med öronen, vi har sett hur han “håller på” med öronen sina. Vrålandet kan innebära olika saker: mat, gå ut eller gosa alternativt en kombination av de tre. Oftast mitt i natten och då runt 0300-0400. Sune vrålar, husse stapplar upp, klappar lite, motorn brummar, husse går och lägger sig igen. Vrååål! Jaha, skulle du gå ut en stund också? OK, upp igen. Sune är den enda katten som inte lärt sig luckan så han skall gå ut och in via dörren. Efter cirka fem minuter skall vi in igen, givetvis vilt vrålandes, sedan äta lite för att sen somna igen.
Sune, den skyggaste av de skygga, har börjat äta havregrynsgröt. Husse provade att ställa ned tallriken med det sista i en morgon för att se. Mycket riktigt – han tassade fram och diskade tallriken. Nu är det han och Astrid som är grötätare.
Sune sitter i trappan och låter på sitt vanliga vis, går fram till honom och pratar, sätter fram mitt ansikte och då går han fram och så möts vi nos mot nos – härligt att den skyggaste av de skygga tar ett sådant stort steg.
Morgonritual. Sune och Bertil ligger tätt tillsammans i soffan. Går ned på knä och kryper sakta fram mot dem. Sätter pannan mot Bertils panna oc bufflar lite. Här brukar Sune blinka lite och sedan flytta sig i sidled men inte idag. Han började spinna och blinka så det stod härligt till – är nog första gången jag hört honom spinna sedan han kom hit. Härligt!
Sune, den skyggaste av de skygga, blir mer och mer modig. Nu när det börjar bli varmt och vi kan ha altandörren öppen så tassar han ut där och sitter och njuter i vårsolen. Klappa honom får vi numera göra varje dag.
Idag har han tagit ännu ett steg i sin (vår) strävan att bli en tamkatt. Sova i husse och mattes sängar!
Vi har nu fått börja klappa Sune vilket känns helt otroligt. Att en sådan skygg katt som bott ute i princip hela sitt liv kan ge oss det förtroendet känns verkligen härligt.
I morgon lördag skall Astrid till veterinären för att kastreras. Ställde in korgen i gästrummet så att den skall få rumstemperatur inför morgondagen. Aha, ett krypin tänkte Sune och gick in och lade sig.
Satte mig framför Sune som låg i soffan, blinkade lite, fick respons, stack fram fingret så att han kunde sniffa, då lade han sig tillrätta igen med sidan av huvudet mot mig. Jag började försiktigt klappa med ett finger på kinden – ingen protest. Klappade lite under hakan – han tittar på mig med, som jag ville tolka det, tillgivenhet i blicken. Jag började då klappa honom med hela handen på huvudet och ned över nacken – han njöt för fullt! Allt detta skedde medans Bertil låg cirka 30 cm från Sune med ryggen mot, han tog ingen notis om mig.
