Husse sitter och ser instruktionsfilm om hur kameran fungerar. Givetvis skall fotoobjektet Mimena ta plats framför skärmen. Ett lysande tillfälle att testa lite inställningar.

Man springer som en skottspole neför trappan till källaren, sladdar in i badrummet, hoppar ned i badkaret och väntar på att någon av slavarna skall hinna ikapp så att vattnet kan sättas på. När vattnet väl strilar studerar hon hur det rinner från kranen längs botten i badkaret mot utloppet, vi har kran och utlopp i var sitt hörn så att säga. När kontrollen utfaller till belåtenhet går vi således bort till kranen och börjar dricka vatten – ritual var ordet! När vi så är färdiga så hoppar vi lugnt ut ur badkaret och lägger oss på golvet/tröskeln – utan att stänga av vattnet!

Äldre anekdoter överförda från gamla sidan

Det första den unga fröken gjorde när hon släpptes ut ur buren var att hoppa upp på köksbordet – undrar var hon lärt sig sådant? Tugga blomma och spotta ut var också något vi redan kunde.

Mimena har visat sig vara en svårt nyfiken dam och samtidigt en riktig uppviglare. Allt skall undersökas – oavsett vilken höjd, och strax därefter kommer Mumrik farandes och skall göra samma sak.

Under gårdagskvällen, den första i hemmet, hade hon ett riktigt “tokbryt”. De har en så kallad prasseltunnel som är 130 cm lång, har fyra ingångar och två inbyggda bollar. Denna var riktigt kul att fara omkring i och med, detta tillsammans med en svart, lurvig leksak. Ena stunden var vi i tunneln och andra utanför, rullandes tunneln över hela golvet, hoppandes omkring som om hon fått stötar, allt detta med leksaken i munnen! Under tiden låg brorsan Mumrik i hallen och tittade på, undrandes om det hade brunnit fullständigt för syrran eller vad det var som pågick.
Humor och livskvalitet. Vi skrattade så vi grät. Det hela filmades men blev dessvärre för mörkt för att var publicerbart.

Undrar om hon skall bli inredningsarkitekt? Eller hur skall man tolka det hela när hon kommer fram från bakom soffan med en bit tapet i munnen! Hörrni! Den här tapeten duger inte! Byt!

En riktig uppviglerska är hon. Skall klättra upp överallt och Mumrik, som praktiserar principen “hellre fel än ensam”, är snart där också. Fast i ärlighetens namn så är de lika goda båda två. Mumrik hittar också på bus och Mimena hänger på.

Vi har nu, förvisso ofrivilligt, provat på att bada i toaletten. Hon hade byggt en lergubbe i baljan och husse höll på med bortforslandet i omgångar.Jag spolade och lämnade locket uppfällt för att hämta mer. Då kommer hon farande som ett yrväder och hoppar upp på toastolen – plask – sprattel -gny! Hallå! Jag är blöt!

Mimena leder nu med 2 -1 gentemot Mumrik avseende saker som knuffats ned. Hon har en lampa och radion i tvättstugan, Mumrik har “bara” en stor kruka.

Jahaja, 3 -1 till Mimena. Hon skyller på flugorna. Finns inget som är för stort eller för litet som kan vara i vägen om man skall ha en fluga. Rätt festligt att se henne dock. Fullständigt koncentrerad på uppgiften, studsar som en boll med alla tassarna utspärrade, det är nog vid “landningen” som blommorna ryker.

Häromdagen när vi kom hem från jobbet låg en kruka, förvisso hel, på golvet. Det var bara lite torr jord som ramlat ut så det var ju inte så farligt. Senare på kvällen så vattnar matte blommorna varpå Mimena givetvis skickar en i golvet så att krukskärvor, blöt jord och vatten stritter upp överallt! Vid själva saneringen sedan skulle både Mumrik och Mimena hjälpa till genom att klafsa omkring i det blöta, således ett tvåmansjobb att städa, en håller undan “brottslingarna” och en städar.

En lördagmorgon, husse håller på och fixar frukost, hör hur det pågår ett sedvanligt tunnelrace på övervåningen. Kan tyckas vara lite mer “action” än vanligt. de verkar ha roligt i alla fall. Hör plötsligt hur tunneln kommer nedhasandes i trappan och tänker att “hur gick det där till”. Tunneln ligger nämligen i vardagsrummet som är några meter från trappan. Svaret var mycket enkelt: Mimena var i tunneln och hoppade med den nedför trappan, Mumrik straxt bakom. Stor humor – och barnen var lyckliga!

Kärt barn har många namn, se även under Mumriks sida. Pussgurkan har hon nu stundtals döpts till. Det är främst på morgonen som hon kommer gåendes med sitt karakteristiska läte, hoppar upp i sängen vid fotändan och “låter” sig upp till oss och börjar pussas. Är man inte vaken av en Mumrik som ligger och spinner så vaknar man av att det först kittlas av morrhåren och sedan får man en puss, gärna på näsan. Ett annat sätt att väckas på är att “spinnsniffa” i örat, kittlar inte det minsta kan jag lova.

Mimena är nu kastrerad. Hon var jätteduktig hos veterinären. Sydd med ståltråd för att inte slicka på stygnen och framförallt slippa den nesliga fåntratten. Däremot kunde man ju bita på trådarna – men det höll. Stygnen är nu bortklippta och “lilla jag”, som är ett av hennes namn/tillmälen, är nu åter sitt vanliga busjag.

Hon har blivit otroligt social, skall vara med precis överallt vilket är jätteroligt!

Mimena har efter kastreringen blivit en lat “liten” katt. Nu är det mest Mumrik som busar omkring och hon som tittar på. Hon får ju dock sina tokrace med jämna mellanrum men hon är inte samma “yrväder” som innan. Den sociala biten har hon kvar, skall vara med – inte missa något. Mumrik är lika social han.

En liten dumhet hon börjat med är att klösa på väggarna, fast bara på ett ställe nere i källaren. Förvisso skall vi snart renovera där men ändå. Vi har talat med henne om det men jag får ibland känslan av att hon ignorerar oss.

En annan liten dumhet hon, och även Mumrik för den delen, har börjat med är när vi lagar mat. Vi står med ryggen mot köksbordet och helt plötsligt känner man sig iakttagen. När man då vänder sig om så ligger vi så jättevackert på köksbordet och kontrollerar att det går rätt till vid spisen, hmm… det är inte varje dag skall väl tilläggas

Det är kväll. Husse och matte ser på TV, husse ligger utsträckt i soffan och blockerar således Mimenas plats. Husse klappar sig på bröstet i tron att Mimena skall hoppa upp – icke! Hon tittar på husse, hon tittar på sin plats. Husse sätter sig upp så att fröken kan få sin plats. Då vänder hon och går ut – men hon fick sin plats och det var det som var det viktiga.

Det är mitt i natten. Husse noterar att ett av barnen ligger nere vid fötterna så det är bara att lägga sig på sidan och dra upp benen. Somnar om. Lite senare kommer Mumrik och skall ha kärlek. Husse tänker ”vad bra, då kan jag räta ut benen”. Kaboom – så åker Mimena i golvet. Demonstrativt klampar hon ut ur sovrummet medans Mumrik fortsätter att gosa. När han är klar somnar husse igen för att något senare vakna av ett slag rakt över munnen. Husse vaknar och tittar åt höger – där sitter Mimena och stirrar på honom med minen ”där fick du för att du knuffade ner mig!”. Inte så att hon skulle komma och gosa utan det var bara en markering, därefter klampade hon iväg igen.

Hon är ”döpt” till Mimena men har, liksom sin bror, ett antal andra ”namn” beroende på vad som pågår. Ett av dem är ”Klampa”. På väg in i sovrummet – hon klampar när hon går, klamp, klamp klamp samtidigt som vi skruckar (kock-kock, kock-kock). Här brukar husse komma upp en medvetandesgrad från sömn till något närmare vaken, vis om vad som komma skall. Nåväl, vi hoppar upp på nattduksbordet, husse sträcker ut en hand och klappar lite förstrött men sjunker snart ner i dvala igen. Här finns nu tre varianter på fortsättning. Ett slag med tassen i huvudet på husse, ett bett i näsan eller att komma över och lägga sig på bröstet. De två första gör att man vaknar medans det tredje alternativet innebär en stunds mys ända tills fröken Mimena upptäcker sin hunger och nafsar/biter antingen i hakan eller i näsan – man vaknar!