Det händer mycket i deras liv nu. Det är ett härligt busande så fort de är vakna, både enskilt, tillsammans eller med Mumrik och Mimena vilket är härligt att se. Melker har börjat komma upp i sängen när vi sover, trampar omkring lite, försöker ta sig in under täcket vilket sker på ett hopp-attack liknande sätt, nosar lite på händer, sätter en klo i en fot för att sedan skutta iväg igen. Sen att det är mitt i natten bekymrar inte den unge herrn – han var ju ändå vaken!
I går var en stor dag i deras liv. Vår altan är inhägnad så att det är som en stor rastgård med hyllor och sådant som man kan springa omkring på och igår öppnade vi upp så att de kunde, om de så ville, gå ut en sväng. Väldigt avvaktande initialt. Först ut var Baltsar och sedan Melker. Mumrik och Mimena var redan på plats så viss trygghet fanns. Baltsar provade på att spatsera på en av hyllorna. Mumriks min när han vänder sig om och ser Baltsar går knappt att beskriva. Altanen har varit hans fristad när han anser att smågrabbarna är allt för jobbiga, när han då vänder sig om och ser Baltsar var det typ “men, är de här också – kan man aldrig få vara ifred”.
Vid minsta ljud som inte stämde överens med vedertagen världsbild så sprang de raskt in och upp och gömde sig under soffan men de var lika snabbt tillbaka vilket får ses som ett gott tecken. Nyfikenheten övervinner rädslan till slut.

Nu i morse var det dags för ännu en härlig min, denna gång var det Baltsar. Jag satt i källaren vid datorn då det hörs en smäll uppifrån köket. Jag går upp och ser Baltsar växelvis titta ned i vattenfontänen och på blomkrukan som ligger på golvet – undrandes hur det kan vara jord i vattnet. Krukan klarade sig denna gången också.