Jag skulle hälsa på grabbarna under soffan och lade mig ned. Fick direkt ögonkontakt med Bertil som låg och blinkade. Jag stoppade in hela handen till honom. Först duttade han lite med vänstertassen, helt utan klor, men sedan fick jag klappa honom på halsen med två fingrar. Döm om min förvåning när han lägger ned huvudet på min hand. Där ligger vi ett tag tills jag får för mig att klappa honom med lillfingret men då kom rösterna ifatt honom och han satte sig upp – det magiska ögonblicket var över för denna gång.