Lördag morgon. Mumrik, Mimena, Melker och Baltsar är på altanen, Sune och Bertil ligger i soffan i vardagsrummet. Jag går in och drar upp persienn nummer ett varpå Sune lämnar soffan, vilket han alltid gör. Han ställer sig dock och tittar på mig med inte allt för skrämd blick, vi blinkar och jag förklarar att så här gör vi ju varje morgon. Han sätter sig ned men när jag skall gå till  andra fönstret går han lugnt in under soffan. Sträcker fram handen till Bertil som sniffar lite på fingret varpå jag börjar klappa honom med fingrarna – ingen protest så långt. Sätter mig ned och  klappar med hela handen, funkar det också. Koncentrerar mig på huvudet och klappar med tummen utsträckt mellan ögonen. Bertil börjar spinna och njuter för fullt.