Bertil har fått tufsar i pälsen

Vi har upptäckt att Bertil  har fått tovor i pälsen och det märks framför allt när man klappar honom då han rycker till i och med att det stramar i skinnet och gör ont. Tid beställes hos veterinären och buren hämtas in från förrådet.  Ganska så omgående så insåg vi att vi inte skulle få in Bertil i buren utan han blev stressad. Både Bertil och Sune sprang ut ur rummet och Sune tog sin flykt upp på övervåningen och under soffan medan Bertil sprang in i tvättstugan under skåpet. Matte ringer veterinären och avbokar tiden samt kollar om hembesök görs. Får till svar att de gör det men att det kostar extra men det är inget hinder. Bertil behöver få bort tovorna så att det inte blir sår och infekterat samt att han inte ska ha ont. Veterinären kommer samma dag och lyckas fånga in Bertil i håven och kan då ge honom lugnande medel och därefter raka honom. Det blev en hel del som rakades och vi passade på att kolla igenom honom så han inte hade några sår eller annat konstigt. Omdömet var att han såg fin ut samt att han var ett kraftpaket. Efter att Bertil vaknat till så gick även han upp på övervåningen och la sig under soffan. Där har de nu legat i drygt två veckor men framsteg görs. Det är mest Sune som gör framsteg just nu. Han leker hej vilt under soffan med garnråttor samt att han leker med en råtta vi har på pinne. Han har även börjat ta på våra fingrar med sina tassar. I början var det mycket klor och kraft så det gjorde ont. De sista dagarna så har han varit mer försiktig + att han nosat på fingrarna. Han ligger även mycket på en filt i soffan och här har vi ingen filt han kan gömma sig under. Vi ser att han trivs bra och njuter när solen är framme och värmer på eftermiddagen. Han ligger kvar även när vi kommer in i rummet. Bertil har börjat komma fram även när vi är hemma men är mest ute och tassar på nätterna. Vi är övertygade om att han så småningom kommer att låta oss klappa honom igen. Det var en traumatisk händelse han var med om men han ser inte på oss med skräckslagen blick i alla fall utan är tillbaks till sitt blinkande och flörtande. Tänk om de kunde förstå att man inte gör saker för att skada dem utan för att de inte ska behöva ha ont.

Det positiva med att de är under soffan är att de är mer med oss människor och de andra kissarna. Vi ser hur de under soffan följer med  blicken när vi busar eller kelar med de andra.

Leave a Reply