Hagagänget har flyttat från Haga och bor numera ute på landet. Flytten gick förhållandevis bra. Det tog cirka 2,5 timmar att få in alla i burar och vi fick ta hjälp av en expert från Gotlands Katthem för att slutligen få in Melker. I bilen ut så började någon jama vilket fick till följd att det blev en sångkör med 7 jamande katter. Detta i kombination med en markant doft av avföring, Bertil och Sune hade bajsat i burarna, gjorde resan till en intressant upplevelse.

Efter att de blivit utsläppta ur burarna så började upptäcktsfärden. Melker och Baltsar gick direkt och gömde sig under sängen som är deras trygghetszon sedan tidigare. Sune och Bertil tassade omkring lite och gick sedan och lade sig under soffan. Tror att Bertil skämdes lite för att han bajsat i buren för han låg och tryckte under soffan och såg moloken ut.

Mumrik och Astrid brydde sig inte nämnvärt över den nya omgivningen. Mimena däremot konverterade i sedvanlig ordning till orm och gick och morrade och fräste men det är hennes sätt att hantera det okända.

Det tog kanske 2-3 dagar innan alla var framme och livet återgick till det normala med bus och upptåg.

Trappan till övervåningen är populär. Den används som utkiksplats, sovplats, busplats och klösbräda. Det sistnämnda försöker vi stävja men det är inte alltid det funkar.

Någon utegård har ännu inte hunnit byggas så det står högt upp på priolistan.

Alla är nu på sitt vanliga sätt. Vi får mer och mer klappa Sune, Bertil, Melker och Baltsar. I och med att alla börjar om från noll avseende miljö och omgivning så har det fått en positiv effekt på våra “skyggisar”.

[Show slideshow]

Nu var det länge sedan det skrevs något om pälsbollarna så nu är det dags. Mumrik och Mimena är nu inne på sitt 7:e år som hagakatter. De blir mer och mer keliga för varje dag. Mumrik brukar få följa med husse ut i garaget och han slår nästan knut på sig själv där han trippar omkring och låter så som bara Mumrik kan göra.  Mimena är pratig. Svarar på tilltal med små ljud, skall ha uppmärksamhet. Att stänga toalettdörren är helt bannlyst. Hon skall in, sitta i knät en stund och sedan till handfatet för att dricka vatten. Vatten kan man dessutom bara dricka från högersidan har jag noterat, hon måste vända sig om först annars blir det fel.
Baltsar och Melker har nu varit hagakatter i 3 år – tiden går fort. Baltsar får matte klappa i princip varje dag medans Melker har sina dagar. Oftast är det bra dagar och då får husse klappa honom väldigt försiktigt. När husse har siesta med filt så kommer han och lägger sig bredvid och ibland på filten men det är bara om Mumrik redan ligger där.
Sune och Bertil blev hagakatter i oktober 2014 så det är snart 2,5 år sedan. Bertil får vi  mysa med, buffla panna, sniffa päls och pussa på honom. Sune – den skyggaste av de skygga – får husse nu buffla panna, sniffa päls och pussa på, inte alltid men oftast. Sune brukar ligga på en köksstol under bordet och han bryr sig inte över verksamheten i  köket. Stora framsteg alltså med våra “skyggisar”.
Astrid, det lilla charmtrollet, har varit hagakatt i drygt ett år. Hon är numera inte så liten utan har lagt på sig rejält vilket är märkligt med tanke på hur mycket hon springer. Ett mystroll är hon i vilket fall. Skall gärna ligga på husses axlar när jag sitter vid datorn.

Kattgräset på altanen behövde bytas vilket Baltsar med all önskvärd tydlighet klargjorde!

Allt är bra med hela gänget. Sune och Bertil har verkligen börjat slappna av. Speciellt Bertil, han kommer nu när vi “smackar” för att påtala att det är godismat, han kommer inte ända fram till matbackarna men ganska nära. Ställer man bort en matback en liten bit så är han där. Både Sune och Bertil leker stundtals. I går såg vi Bertil jaga Mimenas svans, kommandoran blev inte imponerad av det. Astrid, det lilla charmtrollet, kommer uppstudsandes i sängen, inklusive plingbollen givetvis, runt 0500 i princip varje morgon. Spinner och busar samtidigt. Ibland är det så att bollen bara skall vara med. Hon kommer upp, släpper bollen och lägger sig sedan på husse och sover där. Baltsar får matte klappa varje dag, han håller på att slå knut på sig själv, spinner till och med stundtals. Husse är fortfarande lite farlig men jag får klappa honom ibland. Melker har sina dagar, ibland ligger han gömd hela dagen för att komma fram på kvällen, ibland är han framme hela dagen. Man ser i ögonen på honom vilket stadium han är i. Husse får klappa honom ibland men bara lite.

Mumrik och Mimena har båda två blivit såna riktiga gosebjörnar. Vet inte om det är att vi är en fristad för dem, gosar man med husse/matte så kommer inte “de små” och stör utan det är ren kvalitetstid som gäller – mysigt är det i vilket fall.