Sune har blivit som en ny katt. En liten mysgubbe har dykt upp efter att Bertil togs bort. Förmodligen var han nedtryckt av den dominante brodern Bertil. Nu får man klappa honom närsomhelst, han bufflar med pannan och man kan till och med nospussas, allt detta medans motorn går på högvarv. Han har även börjat vara med nere vid TV:n på kvällarna – riktigt trevligt!
Den enda nackdelen med den nye Sune är hans vrålande. Antingen är han döv eller också är det något med öronen, vi har sett hur han “håller på” med öronen sina. Vrålandet kan innebära olika saker: mat, gå ut eller gosa alternativt en kombination av de tre. Oftast mitt i natten och då runt 0300-0400. Sune vrålar, husse stapplar upp, klappar lite, motorn brummar, husse går och lägger sig igen. Vrååål! Jaha, skulle du gå ut en stund också? OK, upp igen. Sune är den enda katten som inte lärt sig luckan så han skall gå ut och in via dörren. Efter cirka fem minuter skall vi in igen, givetvis vilt vrålandes, sedan äta lite för att sen somna igen.
Det var nu ett tag sedan det skrevs något så här kommer en liten uppdatering om pälsbollarna. Alla mår bra och är välmående. Efter många försök med kattluckan så har nu även Melker lärt sig hur man öppnar, han såg mycket stolt ut när han kom på tekniken. Sune och Bertil har dock inte lärt sig själva öppnandet ännu men nu när det är varmt så är luckan uppspärrad så alla kan gå ut och in i kattgården som de behagar. Vi får numera klappa samtliga katter dagligen vilket är ett stort framsteg med tanke på hur skygga vissa av dem var när de kom till oss. Melker, till exempel, har blivit ett litet mystroll och ligger bara och njuter när man klappar honom. Detta får man dock bara göra när han ligger i någon av korgarna i klättertornen men det är dock ett stort steg framåt.
Lördagen 20/10 2018 var det äntligen dags att släppa ut pälsbollarna i den stora kattgården som varit under byggnation under en längre tid, bra jobb skall ju räcka länge som bekant. Full glädje hos huvuddelen av gänget förutom Melker som var mycket avvaktande. Han tog sig ut först när det hade börjat mörkna. Alla var ystra och sprang omkring som tokar, till och med gammelgubbarna Sune och Bertil var det fart på. Baltsar började givetvis genast kontrollera om han kan ta sig ut någonstans men än så länge har han inte hittat någon miss i konstruktionen.
Då var det helt plötslig 8 katter i Hagagänget. Nova, cirka 12 år, har fått flytta hem till oss. Allt har gått bra. Givetvis fräste Mimena som den lilla orm hon blir när inte verkligheten stämmer överens med hennes världsbild. Nova sover på oss i sängen så hon är inte speciellt blyg av sig.
Fredagen 2/3 bjöd Mumrik & Mimena på kalas med anledning av att de båda pälsbollarna fyllde 8 år. Tonfisk stod på menyn och alla, utom Melker som är lite blyg, samlades för att smaska i sig av det goda.
Med början längst upp till vänster så har vi Sune, Bertil, Astrid, Mimena, Baltsar och Mumrik. Melker ville inte vara med på bild.
Sune, den skyggaste av de skygga, har börjat äta havregrynsgröt. Husse provade att ställa ned tallriken med det sista i en morgon för att se. Mycket riktigt – han tassade fram och diskade tallriken. Nu är det han och Astrid som är grötätare.
Melker har börjat hoppa upp i soffan och lägga sig när vi sitter där och ser på TV – kan ju ha att göra med att Mumrik ligger där redan men det är ändå stort att han vågar. Ligger dock inte kvar någon längre stund innan han hoppar ned på golvet igen.
Sune sitter i trappan och låter på sitt vanliga vis, går fram till honom och pratar, sätter fram mitt ansikte och då går han fram och så möts vi nos mot nos – härligt att den skyggaste av de skygga tar ett sådant stort steg.
Morgonritual. Sune och Bertil ligger tätt tillsammans i soffan. Går ned på knä och kryper sakta fram mot dem. Sätter pannan mot Bertils panna oc bufflar lite. Här brukar Sune blinka lite och sedan flytta sig i sidled men inte idag. Han började spinna och blinka så det stod härligt till – är nog första gången jag hört honom spinna sedan han kom hit. Härligt!
