Man undrar vem som har ätit upp all mat i barnkammaren för några katter syns inte till. Skålarna där mjölk och “blötmat” varit var rendiskade och det har ätits rejält ur backen med “knorpor” – ser det som ett gott tecken.
Idag skall vi öppna upp så att de får bekanta sig med resten av hemmet och familjen. Fröken orm (Mimena) har slutat väsa nu i alla fall, vi får väl se hur det går idag. Skall bli spännande.
All posts by Roger Johansson
Kväll 18/1
Inget nytt att rapportera, har noterat rörelse där inne men så fort man öppnar dörren så är det stilla och tyst. Vi köpte en ny sorts “blötmat” idag som tycks ha fallit herrarna i smaken. Även kattmjölk har vi bjudit på idag – det är ju lördag 
Morgon 18/1
Det har lekts, ätits och byggts lergubbar under natten.
Vi håller oss dock fortfarande under filtarna så de har inte synts till idag. Min teori är att de hör när vi öppnar dörren till källaren och då tar de skydd. Var precis inne och såg hur det rörde sig under en av filtarna för att sedan vara helt stilla.
Kväll 17/1
De syns inte till. Vi har lagt filtar över bäddsoffan i gästrummet bara utifall att… När jag kom hem tittade jag in genom fönstret för att se om de var synliga men det enda jag såg var en svans som stod rakt upp och svajade medan katten ifråga slank in bakom filten, båda två befinner sig där bakom och får väl vara där om de så vill.
Ser ut som det ätits mat under dagen, det har i alla fall producerats fekalier.
Uppenbarligen leks det där inne. Vi lägger leksakerna på lite olika platser men de är på helt annan plats när man tittar till dem nästa gång.
Morgon 17/1
Idag fick jag se Melker, han satt i fönstret och spanade när jag kom in. En riktigt söt liten kisse. Vid kontroll och tömning av baljor visade det sig att vi minsann nyttjat båda toaletterna, dels den som medföljde från katthemmet men även toahuset som vi köpt hade fått besök, där hade någon av herrarna byggt lergubbar. Ser det som ett gott tecken. Mat hade vi ätit lite grann såg det ut som.
Ankomsten 16/1
Idag anlände de båda gossarna Baltsar (röd-vit) och Melker (grå) till sitt nya hem. De är nu inkvarterade i gästrummet som för närvarande är omgjort till “barnkammare”, där skall de få vara för sig själva ett par dagar, givetvis med besök av oss, innan vi öppnar upp dörren och låter dem bekanta sig med övriga i familjen. På tal om den, Mumrik verkar inte bry sig nämnvärt över att det kommit nya invånare till huset, däremot tycks Mimena ha förvandlats till en orm, maken till fräsande när vi lyfte upp henne har vi dock aldrig hört. Förhoppningsvis hennes sätt att bearbeta de okända kattdofterna som helt plötsligt gjort intrång i hennes hem. Kommer förhoppningsvis att gå bra.
Tittade till dem för en liten stund sedan. Baltsar satt i ett av fönstren och tittade ut, Melker däremot verkar vara mer rädd och håller sig i ett hörn bakom ett litet hus. Kommer nog fram så småningom får vi hoppas.
Den lyckliga dagen
Ja, vad skall man säga. Melker har slutligen tagit mod till sig och kommit upp från källaren. Efter många tittar ut ifrån sitt rum, försiktigt kikandes runt dörren, provandes sätta tassen på tröskeln så tog vi slutligen och satte den ena tassen framför den andra och plötsligt var vi uppe i huset. Han har hunnit med att kontrollera samtliga rum som är öppna förutom köket. Mimena har hälsat med sitt sedvanliga [vääässs], Mumrik konstaterade bara “jaha, en till – kul” och lät honom vara.
Mumrik och Mimena tycks annars ha accepterat Baltsar som förövrigt vällustigt vältrar sig högst upp i klättertornet.
Melker har till och med gått med på att bli fotograferad
Vill man se större bilder och även bilder på andra katter så finns de att se på denna adress:
http://www.flickr.com/photos/hagakatterna
Mimena och hur man dricker vatten i badkaret
Man springer som en skottspole neför trappan till källaren, sladdar in i badrummet, hoppar ned i badkaret och väntar på att någon av slavarna skall hinna ikapp så att vattnet kan sättas på. När vattnet väl strilar studerar hon hur det rinner från kranen längs botten i badkaret mot utloppet, vi har kran och utlopp i var sitt hörn så att säga. När kontrollen utfaller till belåtenhet går vi således bort till kranen och börjar dricka vatten – ritual var ordet! När vi så är färdiga så hoppar vi lugnt ut ur badkaret och lägger oss på golvet/tröskeln – utan att stänga av vattnet!
Mumriks barndom
Äldre anekdoter från Mumriks barndom
Man undrar lite vad det är som kommit hem – han kvittrar ju som en fågel! Trots sin späda ålder har han redan fått sin krage och kommer nog att bli en riktig gosebjörn.
Trappor! Finns det något roligare än att fara som en skottspole upp och ned för trapporna? Helst jagandes sin syster också. Stundtals undrar man om de verkligen tar alla steg eller om det ramlas nerför delar av trappan.
Han är annars en mer eftertänksam ung herre jämfört med syster Mimena, han är dock inte sen att följa efter den svårt nyfikna lilla uppviglerskan!
Under gårdagskvällen, den första i nya hemmet, kom han upp till matte och flyttade sig stegvis närmare för att till slut ligga mot henne med startad motor.
Kanske läge att byta namn på honom – Blommarodören passar nog bättre. Han har en kuslig förmåga att bita sönder blommorna i köksfönstret, eller så äter han upp dem. Skall också gärna vara på bordet, vi knuffar upp honom i fönstret – han kommer ner på bordet direkt eller så äter han blomma. Då knuffar vi bort honom från blomman och han går ut på bordet igen! Kan inte låta bli att skratta åt honom. Vi måste dock lära dem några gränser innan de tar över helt.
Han är en riktig brumbjörn! Har blivit stor på bara en vecka. Kommer gärna upp i soffan och brummar igång sin motor.
Matte hade precis gjort sig en kopp te och lagt tepåsen i slasken. Mumrik är på flugjakt, djupt koncentrerad på uppgiften. Efter en stund ses han ätandes på något mörkt nere på golvet. Duktig katt tänker matte men inser genast att det där är ingen fluga, det är en tepåse vilket tydligen gick att äta det med.
Mumrik har anammat den romerska seden att ligga till bords, i alla fall när det skall drickas vatten. Först så känner vi efter med tassen att där finns vatten, därefter börjar vi dricka för att sedan lägga sig ned och fortsätta dricka, givetvis med resultatet att man är blöt, men lycklig, i hela ansiktet.
Idag, 21/7 har herrn varit i skorstensstocken. I tvättstugan finns en ventilationsingång som är stor nog för en katt, sitter förvisso högt upp under taket men det var inget problem – husse hade ju byggt bänkar och hyllor som kunde användas. När husse kom in i tvättstugan såg han bara en katt försvinna in i väggen! Såg framför mig hur Mumrik var någonstans i väggen och vi skulle vara tvungna att hugga upp den för att komma åt honom. Jag hämtar matte och när vi kommer ner igen så är han ute! Puh! Hålet är nu igensatt med ett galler i koppar!
Var tvungen att byta “namn” på honom igen. Märkligt det där med skor, man skall stoppa ned hela huvudet i dem och dra i sig ångorna som finns där, speciellt om det kommer gäster.
Vatten är en annan intressant sak. Så fort vi sätter på en vattenkran så är han där, tätt följd av Mimena. Spelar ingen roll att man blir blöt – man är ju lycklig ändå!
Trots att han är “döpt” till Mumrik så har han många namn beroende på vad han har för sig. Avfallskvarnen är ett av dem, på grund av att man kan inte lämna någonting i slasken och sedan vända ryggen till. Då är han, men i sanningens namn även Mimena, där direkt och skall äta upp det – oavsett vad det är.
Gosebjörnen – det är mest nattetid, någonstans mellan 03:00 till 05:00. Då hör man hans typiska läte och därefter är han uppe i sängen med motorn i full gång. Sedan skall man då sova på husse men innan man kommer till ro så måste det snurras och bytas plats X antal gånger, brorsan Mulle är visst likadan när det gäller det enligt hans husse
Filosofen kallar vi honom ibland också – det är mest när Mimena har tokrace som han bara kan ligga och titta på en lång stund innan han själv tar del av buset. Han ser då fundersam ut och undrar vad som pågår.
Han kallas även El Klumpo Grande – detta i positiv bemärkelse, han väger ju 3,6 kg just nu och är inte alltid lika graciös som syster Mimena.
En annan sak som de båda är tokiga i är reflexer och skuggor, han mest dock. Husse märkte det en morgon när det skulle bäddas. Vid “avborstandet” av lakanen reflekterades solen i klockan och skickade reflexer på garderoberna. Husse undrade först varför tokfrans, ja – ännu ett namn, hoppade och skuttade mot garderoben men insåg snart varför och tog av sig klockan.
Unge herrn är nu kastrerad. Det hade gått jättebra hos veterinären och det gick även bra här hemma, lite loj de första dagarna men vem skulle inte vara det?
Mumrik är en mycket bestämd ung herre, faktiskt värre än vad Sture var – och han var bestämd! Allt skall ske på hans villkor. Vill han gosa klockan 03:00 så gör han det. Han tycker inte om att vara i famnen om inte han har bett om det så att säga, däremot har han blivit otroligt social och lekfull efter kastreringen. Nu är det han som uppviglar till bus och race. Kan väl villigt säga att det märks när de båda “4-kilosklumparna” jagar varandra, de är inte direkt diskreta!
Krumrik heter han ibland. Det är när han kommer och vill ha kärlek. Då är hela han krökt och svansen, som är som en plym, viftar omkring, han är helt till sig! Så tar man upp honom och vips skall vi ned på golvet igen, uppenbarligen var det inte det han ville då!
Mimenas barndom
Äldre anekdoter överförda från gamla sidan
Det första den unga fröken gjorde när hon släpptes ut ur buren var att hoppa upp på köksbordet – undrar var hon lärt sig sådant? Tugga blomma och spotta ut var också något vi redan kunde.
Mimena har visat sig vara en svårt nyfiken dam och samtidigt en riktig uppviglare. Allt skall undersökas – oavsett vilken höjd, och strax därefter kommer Mumrik farandes och skall göra samma sak.
Under gårdagskvällen, den första i hemmet, hade hon ett riktigt “tokbryt”. De har en så kallad prasseltunnel som är 130 cm lång, har fyra ingångar och två inbyggda bollar. Denna var riktigt kul att fara omkring i och med, detta tillsammans med en svart, lurvig leksak. Ena stunden var vi i tunneln och andra utanför, rullandes tunneln över hela golvet, hoppandes omkring som om hon fått stötar, allt detta med leksaken i munnen! Under tiden låg brorsan Mumrik i hallen och tittade på, undrandes om det hade brunnit fullständigt för syrran eller vad det var som pågick.
Humor och livskvalitet. Vi skrattade så vi grät. Det hela filmades men blev dessvärre för mörkt för att var publicerbart.
Undrar om hon skall bli inredningsarkitekt? Eller hur skall man tolka det hela när hon kommer fram från bakom soffan med en bit tapet i munnen! Hörrni! Den här tapeten duger inte! Byt!
En riktig uppviglerska är hon. Skall klättra upp överallt och Mumrik, som praktiserar principen “hellre fel än ensam”, är snart där också. Fast i ärlighetens namn så är de lika goda båda två. Mumrik hittar också på bus och Mimena hänger på.
Vi har nu, förvisso ofrivilligt, provat på att bada i toaletten. Hon hade byggt en lergubbe i baljan och husse höll på med bortforslandet i omgångar.Jag spolade och lämnade locket uppfällt för att hämta mer. Då kommer hon farande som ett yrväder och hoppar upp på toastolen – plask – sprattel -gny! Hallå! Jag är blöt!
Mimena leder nu med 2 -1 gentemot Mumrik avseende saker som knuffats ned. Hon har en lampa och radion i tvättstugan, Mumrik har “bara” en stor kruka.
Jahaja, 3 -1 till Mimena. Hon skyller på flugorna. Finns inget som är för stort eller för litet som kan vara i vägen om man skall ha en fluga. Rätt festligt att se henne dock. Fullständigt koncentrerad på uppgiften, studsar som en boll med alla tassarna utspärrade, det är nog vid “landningen” som blommorna ryker.
Häromdagen när vi kom hem från jobbet låg en kruka, förvisso hel, på golvet. Det var bara lite torr jord som ramlat ut så det var ju inte så farligt. Senare på kvällen så vattnar matte blommorna varpå Mimena givetvis skickar en i golvet så att krukskärvor, blöt jord och vatten stritter upp överallt! Vid själva saneringen sedan skulle både Mumrik och Mimena hjälpa till genom att klafsa omkring i det blöta, således ett tvåmansjobb att städa, en håller undan “brottslingarna” och en städar.
En lördagmorgon, husse håller på och fixar frukost, hör hur det pågår ett sedvanligt tunnelrace på övervåningen. Kan tyckas vara lite mer “action” än vanligt. de verkar ha roligt i alla fall. Hör plötsligt hur tunneln kommer nedhasandes i trappan och tänker att “hur gick det där till”. Tunneln ligger nämligen i vardagsrummet som är några meter från trappan. Svaret var mycket enkelt: Mimena var i tunneln och hoppade med den nedför trappan, Mumrik straxt bakom. Stor humor – och barnen var lyckliga!
Kärt barn har många namn, se även under Mumriks sida. Pussgurkan har hon nu stundtals döpts till. Det är främst på morgonen som hon kommer gåendes med sitt karakteristiska läte, hoppar upp i sängen vid fotändan och “låter” sig upp till oss och börjar pussas. Är man inte vaken av en Mumrik som ligger och spinner så vaknar man av att det först kittlas av morrhåren och sedan får man en puss, gärna på näsan. Ett annat sätt att väckas på är att “spinnsniffa” i örat, kittlar inte det minsta kan jag lova.
Mimena är nu kastrerad. Hon var jätteduktig hos veterinären. Sydd med ståltråd för att inte slicka på stygnen och framförallt slippa den nesliga fåntratten. Däremot kunde man ju bita på trådarna – men det höll. Stygnen är nu bortklippta och “lilla jag”, som är ett av hennes namn/tillmälen, är nu åter sitt vanliga busjag.
Hon har blivit otroligt social, skall vara med precis överallt vilket är jätteroligt!
Mimena har efter kastreringen blivit en lat “liten” katt. Nu är det mest Mumrik som busar omkring och hon som tittar på. Hon får ju dock sina tokrace med jämna mellanrum men hon är inte samma “yrväder” som innan. Den sociala biten har hon kvar, skall vara med – inte missa något. Mumrik är lika social han.
En liten dumhet hon börjat med är att klösa på väggarna, fast bara på ett ställe nere i källaren. Förvisso skall vi snart renovera där men ändå. Vi har talat med henne om det men jag får ibland känslan av att hon ignorerar oss.
En annan liten dumhet hon, och även Mumrik för den delen, har börjat med är när vi lagar mat. Vi står med ryggen mot köksbordet och helt plötsligt känner man sig iakttagen. När man då vänder sig om så ligger vi så jättevackert på köksbordet och kontrollerar att det går rätt till vid spisen, hmm… det är inte varje dag skall väl tilläggas