Sune och Bertil ligger gärna i soffan i vardagsrummet men när vi ska sätta oss och se på tv så har de tidigare hoppat ner och gått och lagt sig under soffan. Ikväll så låg de kvar och gjorde inte en ansats till att gå iväg utan tittade lite på mig när jag satte mig i andra hörnet av soffan. De beslutade sig för att det är nog inte farligt utan la sig tillrätta igen i soffan 🙂 Där låg de medan matte såg på tv. Bertil gick dock ner när ytterdörren öppnades men Sune, den som är skyggast, låg kvar. Ett stort steg för dessa farbröder.

Bertil får vi nu mysa med varje dag och man verkligen ser hur han njuter av att bli klappad och då gärna under hakan. Sune är lite mer försiktig när det gäller närkontakt. Matte har hittills inte fått försöka närma sig utan då har han ryggat bakåt och fräst. Nu har han nosat lite finger och ser lite nyfiket på handen när jag försiktigt närmar mig honom. Det är dock på avstånd så att Sune själv ska närma sig så att det blir på hans villkor. Är så skönt att inte se någon rädsla i ögonen längre utan mer nyfikenhet.

De har varit hos oss i snart ett år och jag hade inga förhoppningar om att få kunna klappa dessa herrar utan de skulle bara få bo sina sista år inomhus. Att se dessa små, små steg som de tar är jättehärligt att se.