Nu har det gått 5 veckor sedan de små pälsbollarna kom till vårat hem. Vilka framsteg de gjort. Det är ju bara att bläddra neråt i bloggen för att se hur det var när de kom – otroligt rädda och skygga. Det kan man inte säga att de är nu men de är fortfarande restriktiva och man får inte komma allt för nära om inte de vill. Melker till exempel, han fick man inte ens titta på utan att han skulle springa och gömma sig. Just nu när jag skriver detta ligger han och vältrar sig i min säng. I morse när Mumrik var hos matte och gosade kom han upp i sängen och efter ett tag låg han och tryckte sig mot hennes höft – mys! Baltsar, som var den tuffaste av dem initialt, är lite mer restriktiv. Man ser att han vill, speciellt om man gosar med någon av “de stora” mitt framför honom men det är det där sista lilla steget av rädsla som skall övervinnas innan han kommer hela vägen – bara att ge dem tid. Jag är övertygad om att när det väl släpper så kommer man inte att få vara ifred, speciellt inte på nätterna -helt ok!