Man skulle ju kunna tro att det inte händer något på kattfronten men så är inte fallet. Det är full fart på de små liven som inte är så små längre. Det görs framsteg, små men dock. Hälsa genom att sniffa finger till exempel, Melker gör det nästan varje dag, Baltsar ibland. Det märks att de blivit “fostrade” av två norska skogkatter. De pratar precis som de gör, ligger på samma sätt, gärna på trösklar med ena tassen framsträckt vilket är ett typiskt Mimena-sätt att sova på. Båda två är nu fullvärdiga kompisar till våra “norskingar” vilket känns oerhört bra. Vi har återigen öppnat upp kattluckan till vår utbyggnad vi har på baksidan, husse har byggt en ny fönsterbräda som sträcker sig över samtliga tre fönster och även mellan dessa. Melker och Baltsar har dock inte lärt sig lucka ännu så där har Mumrik en liten fristad – än så länge.
Båda två kan numera komma upp i sängen under förutsättning att Mumrik är där, annars är de bara i sängen om inte vi är där men då kan å andra sidan samtliga fyra sova tillsammans – mys.
Melker har dessutom vid ett antal tillfällen lagt sig på husse, förvisso bara en kort stund men ändå – känns som ett stort framsteg.

Vi skall bli bättre på att uppdatera