Baltsar och Melker roar sig med fågelskådning, huvudrörelserna var synkroniserade 🙂
Monthly Archives: October 2015
Husse klappar Sune
Satte mig framför Sune som låg i soffan, blinkade lite, fick respons, stack fram fingret så att han kunde sniffa, då lade han sig tillrätta igen med sidan av huvudet mot mig. Jag började försiktigt klappa med ett finger på kinden – ingen protest. Klappade lite under hakan – han tittar på mig med, som jag ville tolka det, tillgivenhet i blicken. Jag började då klappa honom med hela handen på huvudet och ned över nacken – han njöt för fullt! Allt detta skedde medans Bertil låg cirka 30 cm från Sune med ryggen mot, han tog ingen notis om mig.
Tv-kompisar
Sune och Bertil ligger gärna i soffan i vardagsrummet men när vi ska sätta oss och se på tv så har de tidigare hoppat ner och gått och lagt sig under soffan. Ikväll så låg de kvar och gjorde inte en ansats till att gå iväg utan tittade lite på mig när jag satte mig i andra hörnet av soffan. De beslutade sig för att det är nog inte farligt utan la sig tillrätta igen i soffan 🙂 Där låg de medan matte såg på tv. Bertil gick dock ner när ytterdörren öppnades men Sune, den som är skyggast, låg kvar. Ett stort steg för dessa farbröder.
Bertil får vi nu mysa med varje dag och man verkligen ser hur han njuter av att bli klappad och då gärna under hakan. Sune är lite mer försiktig när det gäller närkontakt. Matte har hittills inte fått försöka närma sig utan då har han ryggat bakåt och fräst. Nu har han nosat lite finger och ser lite nyfiket på handen när jag försiktigt närmar mig honom. Det är dock på avstånd så att Sune själv ska närma sig så att det blir på hans villkor. Är så skönt att inte se någon rädsla i ögonen längre utan mer nyfikenhet.
De har varit hos oss i snart ett år och jag hade inga förhoppningar om att få kunna klappa dessa herrar utan de skulle bara få bo sina sista år inomhus. Att se dessa små, små steg som de tar är jättehärligt att se.
Det går framåt
Denna vecka har det skett framsteg på de flesta håll. Melker och jag brukar hälsa när han ligger i hängkorgen genom att jag sträcker fram fingret så att han kan sniffa på det, vi tittar på varandra och blinkar. Denna gång gick jag fram till honom, hade huvudet cirka 20cm från hans, tittade honom i ögonen och började klappa. Han låg kvar och såg verkligen ut att tycka om det. Det var ingen lång stund som det tilläts klappning men det var ändå ett magiskt ögonblick.
Senare i veckan, en dag när jag kom hem från jobbet, så gick jag min vanliga hälsningsrunda som just brukar inbegripa “sniffa finger”. Bertil och Sune låg tillsammans i soffan. Jag satte mig ned och båda sniffade, klappade lite på Bertil, vilket brukar vara tillåtet, och började därefter klappa Sune, väldigt försiktigt och bara med ett finger på sidan av halsen – han låg kvar och protesterade inte det minsta.
Efter detta lilla lyckorus gick jag till Baltsar som var på väg nedför trappan. Började klappa honom och han höll på att slå knut på sig själv, bufflade emot och njöt verkligen av att bli klappad. Sen gick Mumrik förbi och då var det slut. Baltsar är nästan en värre stalker än Melker så han sprang direkt efter Mumrik.
Sune och Bertil är mer och mer framme. Sune går och skriker efter Bertil i tid och otid, han vill uppenbarligen inte vara ifrån honom. Bara att låta dem hållas. Till och med när vi ser på tv kan de vara framme, Bertil brukar sitta framför öppna spisen och kolla in läget, Sune tassar förbi då och då. Sunes blick har börjat skifta mer och mer från panik/rädsla till försiktig nyfikenhet vilket är mycket trevligt att se. Det är snart ett år sedan de båda herrarna kom till oss.
