Mimena dricker vatten
Mimena har börjat, eller egentligen återgått till, att vilja dricka vatten ur handfatet vilket hon givetvis får.
Astrid
Mumrik
Mumrik har blivit en tiggare och mattjuv. Det började en dag då Mumrik gjorde oss sällskap på matbordet. Husse gav honom lite skinka att smaska på. Den försvann i ett nafs och sen var det kört. Varje gång man öppnat kylskåpet och sen går till bänken för att tillreda något så är han där och tigger. Mattjuven då? Tills alldeles nyss har vi kunnat ha matlådor på avsvalning på diskbänken. Häromdagen när lådan innehållandes spagetti och falukorv skulle ställas in i kylskåpet så låg en falukorv på golvet med ett tydligt bett i sig samt spagetti var utanför matlådan. Påminner om katten Sture, saligen avliden sedan länge, som också var en mattjuv på äldre dar.
Mimena
Mimena har blivit extremt pratig på sista tiden. Följer med överallt där man går och skall vara med vilket i och för sig är trevligt. Man skulle kunna tro att hon är en hund då hon har börjat “skälla” också. Stor humor!
Mumrik smyger – Melker gosar
Öppnar upp altandörren och släpper ut Mumrik, Baltsar och Astrid. Mumrik går i “smygmode” direkt och börjar dra sig norrut mot fågeln som förvisso är på utsidan av kattgården men det skall ändå smygas.
Här kommer nu Melker utfarandes från köket, ser Mumrik, börjar kvittra på sitt speciella sätt och tokspringer fram till Mumrik, som fortfarande smyger, och tacklar/bufflar honom i sida på sitt sedvanliga sätt – smygandt upphörde, fågeln flög.
Mumrik och Astrid
Astrid
Astrid har sin egen stil, vilket samtliga katter har, men hon gillar att hänga med huvudet. Ser stundtals riktigt oskönt ut men…
Melker &Mumrik
Melker är helt otroligt fäst vid Mumrik. Så fort han ser honom skall det springas fram, vilt kvittrandes på Melkervis, och sedan puffa och stånga. Kul att se. Ibland händer det att Mumrik säger ifrån men det hindrar inte Melker som snabbt är där igen.
Sune
Idag har Sune (Svartrygg) fått somna in.
Han fick somna in i husses famn hemma då vi valde att veterinären kom hem till oss så han slapp bli uppstressad i en bur.
Vi är glada och tacksamma över att ha fått vara med om hans utveckling under de 6 åren han hade sitt hem hos oss.
När han kom i oktober 2014 så var det ett fräsmonster som hette duga och vi fick knappt titta på honom.
Sakta men säkert kom han fram och fräste mindre och mindre och vi fick börja röra honom och slutligen klappa honom.
Största förvandlingen skedde från november 2019 när Bertil (Biffen) fick somna in. Sune blomstrade och blev en kelgris som började spinna mer och mer.
Vi fick ha honom i famnen och han talade tydligt om när han ville ha gos. De sista kvällarna så kom han upp och la sig i mitt knä och spann. Han hade tidigare bara legat bredvid i soffan.
Tror han kände på sig att något var på gång.
En liten tröst är att han och Bertil fick ett eget hem på äldre dar och att de utvecklades och blev keliga båda två och fick uppleva den kärleken.
Sov gott bästa Sune och Bertil.
